Reviews by cottoncloud656

Gillar "Only a fool would say that" sedan innan och albumet i sin helhet bjöd verkligen på en härlig variation. Skön lyssning!

Förväntade mig att jag skulle bli uttråkad snabbt, men över lag är det spännande lyssning och inte vad jag förväntade mig. Hade kunnat vara helt instrumentalt, så hade det varit ännu bättre!

Tråkigt, allt låter som mycket annat.

Alla låtar låter likadant och har noll substans.

Mer 3.5. Gillar Kendrick Lamar överlag, men detta var inte det bästa albumet jag hört av honom.

Knöt inte an till det här albumet lika mycket som andra Cave-album jag hört, men fortfarande bra!

Precis som Joy Division, var jag under mina tonår goth utan de mörka kläderna och det dramatiska sminket. Många av låtarna är en del av mitt ungdomssoundtrack och jag har därför en svårt att bortse från det. Det är ett riktigt bra album, mörkt och atmosfäriskt och även om jag ofta kan uppskatta en enformighet, blir det lite väl same same för att det ska vara top notch. Men nästan!

Är inte särskilt välbevandrad inom raggae, men mina förutfattade meningar slogs ändå sönder lite med det här albumet. Bra variation, catchy, good vibes.

Det är jazz, kort och gott.

På samma gång väldigt typisk indie och en relativt unik lyssningsupplevelse. Bra blandning och jag tyckte ändå om sångarens röst!

Säga vad man vill om the Gallaghers och huruvida de är överskattade osv, men detta ÄR ett bra album! Mycket minnen kopplat till låtar och allt bara låter som ens tonår (oavsett när man faktiskt var tonåring).

Jag är förvånad att jag inte hört det här albumet förut, med tanke på hur mycket jag lyssnade på allt som Alex Turner skapade när jag var tonåring. Oavsett är det ännu bättre än jag förväntade mig!

Älskar Sabbath! Paranoid är ett av mina absoluta favoritalbum, så det är svårt att mäta sig med det, men även detta har det mesta man kan önska sig av metal.

Kul, dansvänligt, hur kan man inte tycka om detta??

Ett bra exempel på ett album som jag, har en gigantiskt hit men där resten också lever upp till hypen.

Jag är en regelbunden Manu Chau-lyssnare men jag hade inte lyssnat på detta från början till slut. Ett album som passar för de flesta tillfällen!

Stod och velade för det är inte dåligt, men det är för enformigt och de små tillfällena när det blir lite bra är allt för små.

Britpop är hela min tonårstid, så det känns alltid lite nostalgiskt. Men det här albumet är riktigt bra ibland, men också bara helt okej ibland.

Jag klarade av att lyssna på ett album av Morrisseys självömkande, men här kom jag inte mer än några låtar in innan det tog stopp...

Helt klart inte lika bra som de tidigare två album av Bowie som dykt upp. Men helt okej!